tisdag 2 november 2010

Om min lilla film


Jag trivdes verkligen ute på min VFU-plats och det känns skönt att jag hamnade på en plats dit jag gärna kommer tillbaka. Vill se hur de projekt eleverna jobbade på när jag var där nu ser ut när jag kommer tillbaka. Se om samma konflikter finns kvar och om de bemöter mig på ett annat sätt nu. Jag trivs och känner mig hemma i skolmiljön. Med eleverna, lärarna och till och med den rätt trista byggnaden. Är det ett tecken på att jag valt rätt? Jag hoppas verkligen det.

Jag hade inte nån klar idé om vad jag skulle undersöka på min VFU men jag fotade en del, antecknade och gjorde en ritning av klassrummet och noterade hur fyra olika klasser satt vid borden och hur det rörde sig under lektionen. Hade tänkt göra någon animation av det, men tillbaka på konstfack kände jag att jag inte kunde jobba så mycket med det....det gav inte så mycket som jag trodde innan.



I min lilla film har jag istället  fokuserat på hur miljön påverkar oss. Miljön vi bor i, det offentliga rummet, och rummen vi arbetar och studerar i. Jag har alltid tänkt att man skapar bättre i en vacker och kreativ miljö. Fast jag är inte så säker längre. Sen är ju ett vackert eller kreativt rum olika för olika människor.

Jag valde att jobba med Windows LiveMovieMaker eftersom jag har den på min privata dator. Det var inte alls svårt att jobba i men jag fick lägga ner tanken på att ha speaker (uselt!) eftersom man inte kunde ha två ljudspår samtidigt, och jag ville ha musik. Det är fascinerande hur mycket musik kan förstärka ett budskap! Det som var bra var att man kunde styra tiden på bilder och musik. ange startpunkt och klippa musiken.

Bildsalen i Akallaskolan har en rimlig storlek med tanke på klasserna, stort ljusinsläpp och bänkar i ståhöjd med höga stolar.Det är ordning på materialet som hålls fräscht och eleverna städar bra efter sig. Det finns en till bildsal bakom den stora där det hände att Karen lät elever som behövde lugn och ro arbeta själva. Den användes även till St:Örjans gruppen (elever med någon form av psykiska funktionshinder eller diagnos som ADHD eller Asbergers) och förberedelsegruppen (nyanlända ungdomar som inte kan svenska så bra än, de slussas sen ut i de vanliga klasserna) .

Om man kan få eleverna engagerade i uppgiften så tror jag inte utseendet på lokalen spelar så stor roll. Fast själv vill jag ju gärna ha fint omkring mig. Vad tror ni? En skicklig lärare i en trist miljö måste väl ändå vara bättre än en oinspirerad lärare i en vacker bildsal? Fast jag tror ju att en engagerad lärare skapar ett kreativt rum. Det vill jag skapa, med hjälp av entusiastiska elever!

måndag 1 november 2010

Tecknens liv

En av semiotikens fäder talade vid sekelskiftet 1800-1900 om att "tecknens liv i samhället" i framtiden skulle bli annorlunda. Vad och hur tänker du när du hör detta uttalande?

Jag tänker spontant, vad rätt han hade, Saussure. Fast sen tänker jag att de alltid har och kommer förändras.
Tecknen, de överenskomna betydelserna av en bild eller ett ord.

På medeltiden visste man (förutsatt att man tillhörde den bildade delen av befolkningen i den kristna världen) att om man såg en kvinna i blå mantel i en målning så föreställde det Jesus mor Maria. Ett lamm betydde oskuld eller kärlek. Idag tror jag fler tänker på toapapper...

Vi har tecken som jag tror en större del av befolkningen förstår. En stiliserad gubbe på en dörr betyder herr-toalett, rött som kan vara tecken för kärlek, betyder något helt annat i trafiken.

Vi lever i en värd idag där vi kan och förväntas kunna mer om andra religioner, kulturer och deras tecken än vad man gjorde förr. Vi vet tex att man inte bör avbilda en profet vid namn Muhammed.

Jag tror att tecknens liv i samhället är mycket viktigare för oss idag för att klara av vardagen. I det offentliga rummet, i skolan, på arbetet, på förpackningar i affären. Via TV, tidningar, Internet och reklam matas vi dagligen med bilder och ord som förutsätter att vi förstår tecknen.